Hur länge kan man vänta?...

Var hos läkaren för återbesök igår. Känner att jag fortfarande stampar i en nedåtgående spiral, vilket jag försökte förklara. Han tyckte då att jag skulle höja min dos av medicinen som jag tar och att jag, då jag känner ångest och ont i bröstet, skall döva det med ett lugnande preparat som komplement. Betyder det då att jag ska gå på lugnande medel större delen utav dygnet?

Blodproverna som de tog under det förra besöket visade att jag hade en brist på folat (folsyra). Fick därav utskrivet tabletter för detta som jag ska ta under några veckors tid. Enligt läkaren kan en sådan brist ge upphov till depression, så nu håller jag än en gång tummarna för att detta tillskott skall hjälpa mig.

Jag fick en känsla av att läkaren inte riktigt kunde (eller ville) ta in att jag faktiskt har varit i detta tillstånd, fram och tillbaka, i över 12 år. Han menade att jag behövde jobba med mig själv och gav rådet att jag kunde läsa någon bok om exempelvis att stärka sin självkänsla eller något annat käckt om att hitta sig själv eller nåt. Jag påpekade då att jag under de senaste 12 åren inte har gjort annat än att jobba med mig själv i olika former av terapier och konstellationer, enskilt, i grupp, familjesamtal, både med 1 eller med 2 terapeuter samtidigt, slutenvård, öppenvård... Jag har även testat flertalet olika psykofarmaka och styrka på dessa samt lugnande medel och insomningstabletter. Vad trodde han egentligen?!

Läkaren kom i alla fall fram till att han ville ta fler blodprover, vilket jag nu väntar svar på.

Jag uttryckte att jag verkligen inte ville ha det såhär längre, att jag helst inte ville behöva ta medicin och inte vara "sjuk". Fick då till svar att det finns många som kan hamna i en depression eller en svacka någon gång. När jag sa att jag inte ville behöva ta mediciner resten av livet sa han att "detta är ingen medicin som man ska äta hela livet". Men då undrar jag bara när jag ska kunna sluta med den egentligen? När ska jag bli "frisk" då? Vad väntar de på? Vad väntar JAG på?

Hur länge kan man vänta egentligen?...

Dagsläget

Ångetsen håller mig som i ett järngrepp. Jag hatar verkligen vilken makt den har över mig. När ångesten lurar som en ondskefull kraft över mig är det inte längre jag som styr, utan jag blir styrd av min rädsla och min oro. Mina tankar blir irrationella och min hjärna går på högvarv. Jag försöker förbrilt fly ifrån mina mentala bojor. Tillvaron går då åt till att desperat komma på alternativ till hur jag skall kunna döva ångesten. Jag sluter mig inom mig och kan nog kanske uppfattas som sur, vilket absolut inte är ett faktum. Ingenting känns roligt eller lockande. Inte ens saker som jag i vanliga fall skulle tycka var trevliga, känns bra. Att prata om semesterplaner eller saker som borde kännas kul eller spännande blir nästintill otänkbart. Allt känns skrämmande...

Tänk dig att du faller handlöst utför ett stup, utan vetskap om ifall någon kommer att kunna rädda dig eller om du överlever när du når marken...så känns det att vara jag just nu.

Idag har jag försökt dammsuga bort oron... Tycker ibland det känns lättare när jag gör saker som är ansträngande fysiskt. Det tar tankarna från det mentalt jobbiga. Inte undra på att folk ser det som en befrielse att orsaka sig själv fysisk smärta istället för att döva den psykiska.

Min verklighet

Mitt inre plågar mig, jag vill inte, jag orkar inte. Alla dessa måsten...men jag försöker så gott jag kan att njuta av allt det vackra omkring mig. I ångestens grepp tappar jag bort allt det där viktiga. Det tär och sliter.

Jag vet inte vad som händer med mig, med min kropp. Jag vill så gärna, hjärtat vill så gärna...men den inre stressen blir för svår, för tung och allt blir panik och jag vill bara krypa ner i mitt svarta lilla hål. Jag känner mig värdelös och otillräcklig, jag som för en stund sedan kände en ljusning. Ack vad livet kan vända snabbt.

Innerst inne vill jag skrika! Höja min röst och tala om för hela världen hur dåligt jag mår. Men vem vill höra om mitt elände och om hur det är att behöva äta medicin och gå i terapi för att livet ska vara uthärdligt!?

Jag kämpar varje dag med mina hjärnspöken och försöker att passa in i livet. Jag skulle önska att ni kunde förstå hur det känns inom mig när jag ibland trampar vid sidan om livets stig.

Dagar när det känns som om ingen förstår mig är tunga. När jag inte känner någon samhörighet med resten av världen, då jag har anpassningssvårigheter. Då känns det till och med som om människor som jag i vanliga fall tycker mycket om, inte förstår mig. Det känns som om mina känslor förringas och det förväntas saker av mig som känns helt omöjliga.

Det svåraste är att hantera ångesten och rädslan över att bli ensam…att känna mig övergiven. Den känslan är så övermäktig att jag får panikångest och har svårt att andas.
Det känns som om jag är helt ensam i hela världen, som att ni andra har någon slags hemlig klubb där jag inte får vara med.

I min ensamhet och i känslan av att vara övergiven så kommer mina hjärnspöken. Idiotiska tankar som även jag vet är helt uppåt väggarna, men ju mer dem får fotfäste i min hjärna ju mer övertygad blir jag att dom är sanna. Jag har gått i terapi i tolv års tid och jag har fortfarande inte lärt mig hur jag ska göra. Ibland känns det hopplöst. Jag tänker att jag alltid kommer vara sådan här, jag skrämmer bort alla i min närhet. Det värsta scenariot blir verklighet. -Jag, ensam och övergiven.

Jag måste lära mig och öva på att kunna älska mig själv, vilket ju i sin tur hjälper mig att vara Anja utan att vara någons. Alla runt omkring mig blir då en bonus och en tillgång istället för ”livlinor”. Tänk om jag kan lära mig att tycka om mig själv för den jag är utan att vara någons...

Emellanåt har jag en känsla av att bara vilja försvinna… Det har dock aldrig varit ett alternativ för mig att helt försvinna, min kärlek till min familj håller mig kvar. Mina tankar har många gånger varit att världen vore ett bättre ställe utan mig, vad kan jag tillföra? En känsla av värdelöshet...den finns ofta närvarande och kommer nog alltid att finnas där, men förhoppningsvis i en mildare form och med möjlighet för mig att ibland kunna stoppa undan den.
Jag står och stampar, hittar ingen utväg - vad gör jag? Varför mår jag som jag gör?

Att livet ska vara så svårt och komplicerat.

Men vem vet…kanske finns det hopp även för mig...

Gosetrollet Adam

Underbaraste lilla ADAM

Rörd av fina ord från kyrkoförsamlingen i Karlshamn...

Fick igår ett kort som avsåg en inbjudan till att boka dop för lillkillen, som vi för övrigt kommer att kalla Adam (äntligen har vi enats om namn!), av församlingen i Karlshamn. På kortet stod så fina ord att jag blev rörd till tårar när jag läste. Måste bara dela med mig av vad där stod:

"Ett nytt barn är som en början på allt: underverk, hopp om en dröm om möjligheter."

Inne i kortet stod det även:

"Du är en dröm som har blivit sann. Välkommen till världen. Den har väntat på Dig."

Visst var det fint? Om jag blir så rörd av att bara läsa en inbjudan till att boka dop, hur ska jag då vara när väl dopet är?! Ha ha ha, tänk hur blödig man är. :)

Idag har Nadja studiedag och är ledig från skolan så hon ska följa med mig och Adam till BVC. Efter det kommer faster Kerstin och Göran och hälsar på. Mysigt.

Mammas lilla hjärta

Grynets hjärtljud <3

Idag har jag och min älskling varit hos barnmorskan och lyssnat på grynets hjärtljud! Tänk att få höra vårt eget lilla barns hjärta slå innan vi ens har fått träffa det!!! Helt underbart :) Jag fick även väga mig och lämna HB-prov och blodprov för att få veta vilken bodgrupp jag har. Inte roligt när man är nål- och stickrädd :( Tur att man har en stöttande sambo som är med och kramas medan de plågar en ;) Allt var jättebra enligt barnmorskan, vilket känns så bra att veta nu efter oron i samband med att jag har varit sjuk. Det är så härligt för just i denna stund som jag sitter och skriver så bökas det och puffas för fullt i magen. Undrar vad grynet har för sig därinne?

Lägesrapport

Känner mig mycket bättre nu men är fortfarande inte så stark att jag orkar börja jobba. Jag kommer att vara sjukskriven veckan ut och sedan försöka ta nya tag på måndag. Som jag har sagt innan har jag verkkligen underbara vänner som stöttar och uppmuntrar! I söndags var våra goa vänner Lasse & Birgitta och hälsade på en iten runda, vilket var jättemysigt. Med sig hade de en present till mig som de visste att jag verkligen hade önskat mig. En jätteläcker stor olivgrön vas som är lika fin med blommor i som utan. Tror den kommer att vara perfekt att ha vita liljor i. :)

En annan sak som jag faktiskt blev väldigt överaskad av var att Marco i fredags kom hem med den mest underbara rosenbukett någonsin! Tro det eller ej...den var inte från honom denna gången, utan från hela Barn-och familjenheten, underbara Inger Berg som jobbar i receptionen, våra goa administrativa assistenter Inger Olofsson och Camilla Sollitander samt områdeschef Elna Thomasson på jobbet! Tänk att jag fick denna fina uppmuntran även då jag inte ens jobbar inom den enheten. Hur gulligt som helst! :)

Trots detta känner jag ändå att jag har dåligt samvete för att jag har varit borta från jobbet så länge (över 3 veckor!!!) nu. Kanske typiskt mig, jag vet inte...

Kram till er alla! <3 <3 <3

Sjuk och eländig...

Är nu inne på 3:e sjukveckan...puh! :( Det hela började med influensasymptom. Frossa, värk i kroppen, hög feber m.m. Efter att ha haft över 39 graders feber i en hel vecka(!!!) samt efter att ha pratat med sjukvårdsupplysningen 2 gånger, begav vi oss till sjukhuset i Karlshamn eftersom jag inte orkade mer. Det första vi möttes av var en sköterska som försåg mig med munskydd och ledde bort oss till ett rum till en del av avdelningen som de inte brukade använda, nedsläckt och kusligt var det. Läkaren och sköterskorna var oroliga över att det var svininfluensa på gång och var så pass rädda om sig själva att de knappt undersökte mig. Läkaren var inne i rummet typ 1 minut och lyssnade på mina lungor. Fick även ett stick i fingret av sköterskan (snabbsänka som låg på 94 vilket var väldigt högt med tanke på att det normala värdet skall ligga på 8) och hon gjorde också en bakterieodling från näsan. Fick påbörja behandling för svininfluensa (Tamiflu och Kåvepenin), vilket inte kändes jätteroligt då de inte visste hur varken influensan eller behandlingen skulle påverka det lilla livet i magen. :(

Då behandlingen efter ett antal dagar inte hjälpte ett dugg och jag fortfarande hade mellan 39 och 40 graders feber och för övrigt kände mig superdålig, ringde jag till vårdcentralen som hänvisade mig till Infektionsmottagningen i Karlskrona. På Infektionsmottagningen konstaterades att jag hade fått en rejäl lunginflamation på höger lunga! Eftersom jag var så dålig och även gravid, blev jag inlagd på Infektionsavdelningen i Karlskrona. Det kändes ganska tryggt eftersom jag mådde så dåligt och inte klarade mig så bra hemma. Under tiden på sjukhuset gjordes ett extra ultraljud för att se så att allt stod bra till med den lill*. Mamma och Catrin var med, vilket var väldigt roligt för både mig och dem. Efter 4 dagar blev jag utskriven från sjukhuset men var fortfarande för dålig för att orka åka hem. Därför fick jag tillbringa 3 näter hos underbara mamma. :) Skönt att bli ompysslad och få lite moderskärlek!

I tisdags kunde jag ta tåget hem och Marco mötte mig på stationen i Karlshamn. Kom hem till ett helt nystädat och väldoftande hem och en bukett rosor som stod och väntade på mig! Sedan dess har jag alternerat mellan sängen och soffan här hemma. Marco har verkligen varit helt underbar och kommit hem från jobbet och lagat lunch till mig så att jag skulle få någon näring i mig. Han har också kommit med överaskningar såsom blommor och choklad. Man är verkligen helt hjälplös och utelämnad när man är sjuk. Tur att man har nära och kära runt sig som bryr sig om och pysslar om! :)

Det är många som har hört av sig och önskat att jag ska krya på mig. Känns verkligen skönt att veta att man har så underbara vänner! Fick bland annat ett jättegulligt kort av söta Emma, vilket verkligen värmde i hjärtat. Det är sånt man behöver! Av mina goa arbetskamrater har jag fått en fin presentpåse med tidningar, choklad och en gullig kylskåpsmagnet. Jag har också fått många telefonsamtal av underbara vänner som bryr sig.

Det har verkligen varit tufft men nu blir det bara bättre. :)

En rolig sak är att jag nu är så gott som halvvägs i graviditeten och det känns fantastiskt! På ett sätt känns det så naturligt att vänta barn men på ett sätt känns det ändå så overkligt. Kan inte fatta att det är så snart! När man pratar om våren och sommaren får man ju tänka på att den lill* redan är här. Grynet rör sig inne i magen och gör sig påminnd. :) Nu är börjar jag bli sugen på att göra iordning barnrummet och handla lite saker till den lill*. Längtar tills jag orkar, men än så länge får det bli surfande på nätet

Här är första bilderna på vårt lilla gryn...

SKÄRPNING!!!

Nej nu är det dags för skärpning! Dags att ta tag i bloggandet igen...
Så här kommer lite uppdatering från helgen som varit:
Fredagen startades med en härlig långfrukost framför TV:n. Vid lunchtid begav jag mig till Karlskrona för att träffa kusin Maria, syster Catrin och vännen Ullis. Det blev en shoppingtur + lunch på 1344. (Pasta med fläskfilét som är min absoluta favorit) När vi hade gjort stan åkte vi och handlade inför kvällen som spenderades hos Maria med godis och klassikern Dirty dancing. Det spelar ingen roll hur många gånger man har sett den, den är lika bra varje gång! :) Både jag och syster yster sov över hos Maria och morgonen därpå åt vi en god frukost tillsammans medan vi såg filmen "Män som hatar kvinnor". Ruggigt bra måste jag säga!
Efter frukosten åkte jag och Catrin in till stan för att möta upp vännerna Emma, Marre och Anna för lite fika på 3G. Mamma kom också och tittade förbi. :)
Efter fikat åkte jag tillbaka till Karlshamn för att göra iordning mig inför kvällens fest som arrangerades av älsklingens whiskeyklubb. Festen var hur trevlig som helst med god mat från Harrys, gott sällskap och roliga tävlingar :)
På söndagen kom mamma och Catrin en liten stund och besökte oss. Underbara mamma överraskade och hade med sig en nybakad äppelpaj med vaniljsås. Inte illa!
Vid fyratiden kom några vänner (Malin med dottern Victoria och Petter) till oss. Jag lagade, observera att det var JAG som lagade, (även om det låter otroligt) en vegetarisk lasagne till middag som blev fantastiskt god om man nu får säga så... Kvällen avslutades med Youtube och lite roliga klipp från "Hjälp".
Låter det som att jag har haft en fullspäckad helg?
KRAM på er!
Anja

Grillning hos P-G & Linda

Linda & Melker

P-G gillade de rökta räkorna

Förrätt i trädgården

Härligt med hammock!

P-G i grillartagen

Mellan förrätten och huvudrätten blev det två matcher i Kubb. Tjejerna mot killarna förståss. ;)

Bus med underbara Melker

Melker gillade visst mitt halsband

Polishunden Kia

På lördagen var vi bjudna på grillning hos P-G & Linda. Vi hade verkligen en supertrevlig kväll! Till förrätt fick vi nyrökta räkor, något av det absolut godaste jag har ätit! Huvudrätten bestod av grillade laxkotletter, grillade färskpotatis, grillade champinjoner och grillade majskolvar...ja GRILLAT helt enkelt. Himla gott var det och till efterrätt fick vi kladdkaka med jordgubbar och grädde! MUMS

Blomsterplantering

I helgen var min underbara mamma hos oss och vi hade hur mysigt som helst! Mamma kom med tåget vid 15.30. Hon kom då och hälsade på mig på mitt jobb. Efter det gick vi till glassbåten och njöt av varsin god glass. :) Eftersom vi hade planerat att plantera blommor i blomsterlådorna på balkongen så åkte vi till Granngården för att inhandla nya blomsterlådor, planteringsspade och en vattenkanna. På kvällen bjöd min kära Marco mig, mamma och Nadja på restaurang Terassen. Det blev sjötunga valevska. SUPERGOTT! Vi hade en helt fantastisk dag och kväll. Mamma sov över till fredagen då även goa kusinen Maria kom och hälsade på. Vi gick en sväng på torget för att handla blommor och lite fika som vi tog med oss hem. Efter fikat blev det en shoppingrunda på stan där vi mötte upp fina Victoria. Victoria följde med hem och fikade med jordgubbar och vaniljglass. Efter det planterade jag, mamma och Maria i balkonglådorna. Vi blev supernöjda! ;) Framåt kvällningen följde jag med mamma och Maria hem och sov över hos mamma. På lördagen kom Catrin och det blev även då en shoppingrunda på stan i Karlskrona. ;) Vi tog en paus i shoppandet och träffade Lasse och Birgitta för en god fika på café 1344.

Härliga söndag

I söndags blev det lunch på Vägga rökeri med Mats & Rebecca.

Efter lunchen åkte älskling och jag ut till hans farmor och farfar i deras sommarstuga i Matvik.

Ett riktigt idylliskt paradis!

Ni kan tro att jag trivs...

Stugan från sett från bryggan och havet

Farfar Lennart är i fixartagen

Farfar Lennart & jag

Bilderna talar nog sitt tydliga språk om att det är ett paradis, eller hur?

Midsommar i Kalmar

Linda & Catrin

Eddie var nöjd med att Marco lekte med honom hela kvällen

Jennie & Eddie

Vi skålade med lite bubbel

Midsommar firade vi i Kalmar med syster yster och hennes Jimmy. Det var hur trevligt som helst! Med på firandet var även Catrins och Jimmys vänner Linda och Roger samt Jennie och hennes son Eddie. Firandet började med traditionell midsommarlunch (sill och nypotatis såklart). Efter lunchen gick vi en runda i vackra Kalmar. Tycker verkligen att det är mysigt i Kalmar! Framåt kvällen kom Linda och Roger och då grillade vi. Efter det blev det jordgubbar med vaniljglass. Kan det bli mer midsommrigt?!

Ullis & Elias bröllop 090606

Blivande herr och fru Blomqvist på väg upp från altargången

Båda sa "ja"! Ullis tyckte det kändes som en seger att gå ut från kyrkan som herr och fru Blomqvist.

Vackra brudparet

Brudparet tillsammans med prästen

Marco & jag

Jag & min älskling

Catrin och Jimmy ser kärleksfulla ut

Brudparet eskorterades med häst och vagn från kyrkan till festplatsen på Dragsö

Marco är bra på att fota

Det finfina sånghäftet

Catrin, Ullis och jag

Ullis kusin Kajsa hade gjort denna fantastiskt vackra frisyr!

Punsch serverades på punschverandan efter maten

Jag & Kajsa

Jag och Ida

Tårtdags

Ullis syster Heléna hade bakat bröllopstårtan. Mycket fin och god!

Jag och min älskade tvillingsyster Catrin

Jag och Ullis mamma. Gissa vad hon heter?...Jo, Anja! Anja & Anja ;)

Marco & Peter

Jimmy & Catrin anfaller dansgolvet