Blodproverna som de tog under det förra besöket visade att jag hade en brist på folat (folsyra). Fick därav utskrivet tabletter för detta som jag ska ta under några veckors tid. Enligt läkaren kan en sådan brist ge upphov till depression, så nu håller jag än en gång tummarna för att detta tillskott skall hjälpa mig.
Jag fick en känsla av att läkaren inte riktigt kunde (eller ville) ta in att jag faktiskt har varit i detta tillstånd, fram och tillbaka, i över 12 år. Han menade att jag behövde jobba med mig själv och gav rådet att jag kunde läsa någon bok om exempelvis att stärka sin självkänsla eller något annat käckt om att hitta sig själv eller nåt. Jag påpekade då att jag under de senaste 12 åren inte har gjort annat än att jobba med mig själv i olika former av terapier och konstellationer, enskilt, i grupp, familjesamtal, både med 1 eller med 2 terapeuter samtidigt, slutenvård, öppenvård... Jag har även testat flertalet olika psykofarmaka och styrka på dessa samt lugnande medel och insomningstabletter. Vad trodde han egentligen?!
Läkaren kom i alla fall fram till att han ville ta fler blodprover, vilket jag nu väntar svar på.
Jag uttryckte att jag verkligen inte ville ha det såhär längre, att jag helst inte ville behöva ta medicin och inte vara "sjuk". Fick då till svar att det finns många som kan hamna i en depression eller en svacka någon gång. När jag sa att jag inte ville behöva ta mediciner resten av livet sa han att "detta är ingen medicin som man ska äta hela livet". Men då undrar jag bara när jag ska kunna sluta med den egentligen? När ska jag bli "frisk" då? Vad väntar de på? Vad väntar JAG på?
Hur länge kan man vänta egentligen?...
Saknar dig vännen! Du är bäst! Den som tror att det hjälper att läsa en självkänsla bok som lösningen vet inte vad den pratar om.
SvaraRaderaKram kram
Hur kan de få behandla parienter så...den läkaren har ju ingen koll alls på demprissioner =( Skulle vilja säga honom ett och annat. SÅ ska man inte få behandla min syster!!! Tänker på dig ofta och undrar hur du har det. Måste kännas för djälvligt när en läkare säger astt medicin är enda utvägen, han vet inte vad han har att göra med. Älskar dig!
SvaraRaderaKram
hej min älskade vän, blir ledsen av läsa hur du mår, så tråkigt att du ska behöva må dåligt. Jag hoppas att du nästa gång får träffa en annan läkare som har lite mer förståelse än läkaren du hade oturen att träffa denna gången. Vill även passa på att säga än en gång att det är så roligt att du är här uppe i helgen och att vi äntligen kan träffas lite! Låg precis och tänkte på att du och Catrin är de två vännerna som jag haft längst och fortfarande har kontakt med, och är så glad över att vi fortfarande är vänner! Tänker på dig och du vet att du alltid har mig att stödja dig på om du skulle behöva det! Trots att jag bor en bit i från! Skulle varit som när vi bodde ett kvarter ifrån varandra i karlskrona, det va tider det =) kram på dig gumman!
SvaraRaderaByt läkare och testa Dr.Siv!
SvaraRaderaÄlskade vän! Vad ledsen jag blir att det finns läkare som anser att medicin är det enda hjälpmedel.. mitt råd är att gå till en annan läkare. Jag förstår inte att det kan vara en så stor brist på kompetent personal, även när det gäller psykiatrin. Det finns ingenting jag önskar mer än att jag kunde ge dig vad du behöver för att må bra! Jag tycker du är stark! Kämpa att få den hjälp du behöver och när viljan finns där kommer du att må bättre! Jag tror på dig!
SvaraRaderaNu lät det som att du inte har viljan men jag menar att eftersom du har viljan kommer du att må bättre!
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaHur är det? vad gör du nu för tiden?
mvh Therese
Hej,
SvaraRaderadu skriver att du gått i olika former av terapi i 12 år, har du även försökt med KBT mot paniksyndrom och ångest?
Det i kombination med kognitiv restrukturering av tankar och föreställningar kring sig själv kan vara en väg att fokusera på.
Vänligen
Andreas Nordlund